Uppdraget

Hon gick igenom skogen , ön var liten men hemsökt .Allt var klart , eller inte allt hon hade inte hittat botemedlet än , en dos , och de flesta vampyrer gjorde nästan vad som helst för att få beslag på det .Det mesta av ön var vildvuxen och hon gick  under och över grenar som låg över de igenvuxna stigarna och hon kollade alltid runt för att se ifall någon följde efter henne , ingen än så länge .

Det var ett farligt uppdrag men hon var villig att göra det , allt för att hon skulle få tillbaka sitt mänskliga liv , det liv hon alltid älskat .Hon hörde ett knak och kollade hastigt runt och såg en man.

“Oh hej Professor Shayne”, sa hon och kollade på honom.

“Om du försöker få tag i botemedlet så är det en dum idé, du har ingen aning om hur ön är “, sa han och Elena kollade på honom med en frågande blick

“Så du menar att jag ska försöka hitta det med dig så tror du helt fel , man kan inte lita på dig Shayne”, sa hon snabbt och han kollade på henne.

“Jag gav dig en chans Elena, Rebecka eller någon av de andra starkare vampyrerna kommer komma före dig , om inte Stefan gör allt för att få dig till människa igen”, sa han och hon suckade innan hon tog ett språng och sprang iväg .

Elena stannade upp och försökte andas lugnare , hon la händerna mot benen och böjde sig framåt , han hade fullkomligt rätt , Rebecka skulle säkert komma före och hade Stefan gjort det hade han säkert gett dosen till just Elena för att han vill ha henne som en människa .  Elena suckade och började gå igenom skogen.

Stefan kollade runt , det var en liten chans , en liten chans att allt skulle bli som förr, fast , allt skulle nog inte bli som förr , det kommer aldrig vara helt som innan , Stefan suckade och fortsatte att lånsamt gå igenom skogen.

Han visste att Silius hade botemedlet hos sig , men om man skulle försöka ta det så riskerade de flesta att väcka han.

Med försiktiga steg gick han igenom skogen och såg Elena och log mot henne innan han fort gick fram till henne.

“Hej, Elena” sa han och hon kollade upp på han, ett leende trädde över hennes läppar och en lättad min lekte över hennes ansikte

“Hej, Stefan” sa hon och Stefan log stort och drog in henne i en kram.

Elena hörde plötsligt ett högt knak och vände sig hastigt om och såg Jeremy komma ut med Damon i följeslag, Elena kollade först chockat på Damon

“Drog du ut Jeremy till ön? är du helt dum i huvudet?” nästan röt hon och la armarna i kors över bröstet och kollade på han.

“Elena, ta det lugnt han är kartan till botemedlet han är en av de fem starka vampyrjägarna, efter Connor dog så fick han början av tatueringen visste inte du det?”,  sa och frågade Damon och kollade på henne

“Nej, varför berättade du inte att du fick början av tatueringen Jer?”, frågade hon och kollade på honom.

Jeremy suckade lågt och kollade på henne.

“Det var bäst för dig om du inte visste” sa han och Elena bara höjde på ögonbrynen.

“Seriöst? Bäst för mig hur tänker ni?”, frågade hon och kollade på Stefan, Damon och Jeremy med en rätt så besviken min.

Jeremy suckade igen.

“Förlåt” sa han och kollade på Elena och hon skakade bara på huvudet och gick fram till Damon och puttade till honom med all sin kraft så han slog ryggen i trädet.

“Elena, ta det lugnt”, sa Stefan och kollade på henne och hon sparkade till i marken och kollade irriterat på honom.

“Elena, du måste göra ett val, antingen går du med mig men då riskeras det att Bonnie blir skadad eller att du går med Damon och att Jeremy blir skadad”, sa Stefan och kollar allvarligt på Elena och hon kollade chockat på han

“Men, men hur jag än gör skadar jag någon!”, sa hon frustrerat och gick fram och tillbaka.

Stefan la sina händer på hennes axlar och vände henne mot sig och kollade henne djupt i ögonen “Såja, andas Elena det kommer bli bra jag lovar” sa han lugnande och kysste hennes panna och hon nickade bara.

“Jag går med dig jag kan inte riskera min brors liv, jag bryr mig om Bonnie hon är min bästa vän men Jeremy är fortfarande min lillebror” sa hon och Stefan nickade allvarligt och log mot henne.

Efter ca 10 minuter hade dom börjat gå, sakta gick dom igenom skogen för att hindra alla hinder som kom i deras väg för att det fanns nämligen en ny “Vampyrjägare”, en av de fem jättestarka en till om man räknar med Jeremy.

Elena suckade lätt och kollade på Stefan .

“Hur långt är det kvar?” frågade hon och knäppte otåligt med fingrarna, Stefan skrattade lite “Vi är snart framme” sa han och inom cirka tre sekunder så flög han mot marken.

“Lätt, nu ska jag ha botemedlet” sa Rebekah och Elena kollade på henne med en dödsblick i blicken och Stefan ställde sig upp “Rebekah, längesen” muttrade han och borstade bort smutsen från benen med händerna och kollade på henne med en irriterad blick.Rebekah kollade på honom och slog glatt ihop händerna.

“Alltid tillsammans, du ska väl säkert skydda din lilla Elena? Stefan?”, frågade hon och kollade på honom glatt.

Stefan suckade .

“Rebekah? vad håller du på med?”, frågade han och suckade ännu en gång.

“Jag försöker att få botemedlet”, sa hon som om det vore en uppenbarhet.

Elena tittade ursinnigt på Rebekah och ställde sig tätt bakom Stefan och hörde hur Rebekah suckade

“Seriöst? Behöver du ta skydd av din älskare?”, Frågade hon en aning irriterat och Elena kollade på henne med irriterad blick.

Stefan tog Elenas hand i ett bestämt men mjukt grepp och drog sig förbi Rebekah och började springa.

Efter allt springande så kom dom fram till en grotta och gick försiktigt in i den, det var som flera tunnlar men till slut så kom dom fram till Silius, en sovande vampyr som sovit i flera tusen år.Botemedlet låg tryggt under hans förstenade händer och det skulle nog ta ganska mycket tid att faktiskt få ut det ur hans händer.

Elena hörde fotsteg och vände sig om för att se vem det var, det var Jeremy och Bonnie och hon pustade ut eftersom hon innan trott att det kanske var Rebeka.

Men plötsligt så ryckte Bonnie till hon föll till marken och bakom henne stod Katherine och hade ett stort leende på läpparna .

“Elena Gilbert längesen”, sa hon med en lite ljus och gäll röst och kollade på Bonnie som låg medvetslös på marken och Elena kollade chockat på Bonnie och la handen för munnen innan hon kollade på Katherine .

“VAD GJORDE DU?”, utbrast hon.

Katherine skrattade.

“ta det lugnt lilla dubbelgångare hon klarar sig”, sa Katherine och log ett litet leende medans Elenas raseri bara bubblade inom henne, hon ville döda Katherine här och nu.

Jeremy skulle precis gå till Elena då Katherine tog hans handled barskt och bet i den och la den mot Silius mun så han fick blod i systemet för att vakna upp igen.

Elena skrek till och kollade på henne.

“SLUTA!”, skrek hon men Katherine bet i hans nacke och tryckte den mot Silius mun och han drack och Elena såg hur Jeremy blev allt svagare och svagare innan Katherine bröt nacken av honom och han föll ihop.Allt gick i slowmotion, Elena såg hur hennes lillebror bara föll ihop på marken och hur Katherine sprang iväg, sprang med botemedlet.Snabbt sprang Elena fram till Jeremy och skakade på honom “Jeremy, snälla du klarar det du är inte död, du är inte död” sa hon gång på gång och Stefan gick fram till henne .

“Elena, han är död Jeremy kan inte räddas”, sa han sorgset och hon skakade på händerna.

“NEJ NEJ NEJ HAN ÄR INTE DÖD NEJ”, grät hon och föll mot marken och grät.

Damon kom in till grottan och kollade på Stefan som kollade på honom med en sorlig blick och sa.

“hjälp henne”, han nickade, Elena var sired till han vilket menades att hon gjorde nästan allt som han ville, hon lyssnade på hans val och höll med i valen hela tiden.Damon satte sig ner vid Elena och drog in henne i sin famn.

“Jag kan hjälpa dig, låt mig hjälpa dig Elena”, sa han och höll hennes ansikte i sina händer och kollade in i hennes ögon.

“Men hur?”, sa Elena hest och han svalde hårt.

Han kollade henne djupt in i i ögonen.

“Stäng av det”, sa han då menas att hon skulle stänga av sina känslor Stefan började protestera men han bara viftade handen mot honom .

“Bara stäng av det”, sa han lugnt och det gjorde hon, hon stängde av sina känslor.

Stefan drog bort Damon och kollade på han.

“Varför bad du henna att stänga av sina känslor? mänskligheten var det ända hon hade kvar”, sa han irriterat och Damon kollade på Stefan.

“Vad har hon att leva för? Jeremy var den ända hon hade kvar hon har inget att leva för längre”, sa han och han suckade.

Dom bar hem Jeremy till Elenas hus och la honom på soffan.

Elena kollade tomt på Stefan och Damon och hällde tändvätska över hela huset

“Elena, vad gör du?” frågade Damon försiktigt.

“Vi behöver ha en historia om hur han dog, bränna huset är ju en bra idé”, sa hon och tände eld på en tändsticka.

Både Damon och Stefan kollade på henne.

“Elena tänk om du vill gå tillbaka till huset?”, frågade Stefan lugnt och hon bara skakade på huvudet.

“Jag kommer inte komma tillbaka”, sa hon och släppte den brinnande tändstickan på golvet och det började brinna och alla tre gick ut ur huset.

Så slutade min berättelse....